Go away stelhet

Idag handlar det om stelhet, i olika former och vid olika tillfällen. Det känns ju aldrig som att det kan vara något väldigt positivt (om vi inte pratar om glasspinnar eller kolakakor eller något, för de ska ju vara stela), men nu menar jag stelheten hos människor, i jobbiga situationer och.. i min blogg faktiskt. Jag känner det när jag skummar igenom den såhär några månader senare, den har ingen personlig prägel. Förutom bilderna och mössen då, men det är ju liksom inte det en blogg går ut på... Jag ska bättra mig! När vi går in djupare på stelheten hos människor, så kan jag nästan direkt fastställa att det oftast handlar om nervositet av något slag. Nu kanske jag låter lite luddig här, men hellre det än stel i alla fall. Det är ju skitjobbigt att umgås med stela människor, men mina erfarenheter säger mig att en viss person inte upplevs som stel av alla. Ööh, shit vad jag känner mig o-djup nu, men vadfan - enkel sanning? Jag hade/har till exempel en vän som jag brukade gå ut på promenader med, och jämt - JÄMT - blev det sådana där pinsamma tystnader. Vi hade liksom ingenting att prata om, resultatet blev att vi hade en ytterst stel stämning mellan oss. Eftersom det alltid var så när vi umgicks så antog jag att det var killen i fråga som var blyg och stel och jobbig, men på senare tid har en gemensam kompis gått i god för honom och hon påstår att han inte är blyg eller jobbig över huvud taget, utan en jättesnäll kille. (Jag hoppas ni tänker på att jag försöker vara personlig nu med exempel från livet?) Något jag ogillar 1000 gånger mer än stelhet som orsakas av nerver är den förbannade jävla konservatismen! Den lär väl vara den stelaste ideologin som går att hitta. Och utan att ens ge oss in i politikens djungel så finner vi konservativa människor precis överallt. Jag råkar till och med bo tillsammans med en. Ytterst irriterande när personen i fråga har åsikter om allt från lämplig sexuell debutålder till huruvida det är okej att färga håret. Världen kommer inte alltid att se ut som den gjorde på pappas tid, men det tycks vara oerhört svårt att acceptera. Jaha.. blev det något av det här över huvud taget, eller?