Skrivarlinjen

JAG KOM IN! I förrgår fick jag brevet från Västerbergs! När jag satt där med brevet i handen kom jag att tänka på min gamla lärare, Terrie. Jag minns flyktigt hur hon berättade om då hon sökt till Konsthögskolan, och hon beskrev vilken pina det var att sitta där med brevet i handen, utan minsta aning om vad det innehåller för besked. Terrie hade rätt - det var sjukt jobbigt att öppna det. Hela familjen satt runt mig och uppmanade mig ivrigt att öppna. Jag ville verkligen komma in! Men jag skulle säkert inte göra det... MEN SÅ GJORDE JAG DET! Känns så grymt skönt att veta vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen till hösten. Så sjukt skönt!

Jag dödade dig

Tänkte att det är dags att börja promota boken en aning. Förhoppningsvis kommer den ut om ca 2 månader. Så för alla som är intresserade - här kommer nu ett exklusivt stycke ur boken. Du stod böjd över sängen med näsan i en stor sportväska. "Strumpor, nattlinne, tandborste..." rabblade du tyst för dig själv. Du rätade på ryggen och började irra omkring i rummet, i jakt efter något du tycktes ha glömt att packa. "Ah! Trosor." Du rotade runt i lådan och valde ett par enkla svarta stringtrosor. Då du såg upp stod din mamma i dörren med armarna i kors. Armar i kors bådade aldrig gott. "Det är din tur att tvätta i dag." "Just det, förlåt! Jag glömde." "Det ska göras innan du går nånstans." "Men mamma, jag ska ju äta där! De väntar på mig, jag hinner inte tvätta nu!" "Du kommer inte ut härifrån förrän det är gjort. Och går du utan att göra det så kan du lita på att det blir utegångsförbud hela nästa vecka!" Då Birgitta försvunnit tillbaka uppför trappan, fiskade du upp mobilen ur fickan och knappade snabbt in ett meddelande: "Jag missade bussen, kommer så fort jag kan." När det var gjort skyndade du uppför trappan och slängde dig ner på knä bredvid tvättmaskinen för att sortera den gigantiska tvätthögen. Du blev klar precis i tid för att hinna med nästa buss. Precis då du lyfte upp övernattningsväskan från sängen, ljöd Birgittas röst återigen genom huset. "Vad är det nu då?" skrek du ilsket och rusade tillbaka uppför trappan med väskan över armen. Hon sa ingenting utan pekade bara nonchalant över axeln på högen med disk bredvid spisen. "Skojar du?" Hon skakade på huvudet. Du svor oavbrutet medan du skrubbade tallrikar och glas rena, samtidigt som din mamma stod precis bakom ryggen på dig och inspekterade ditt arbete. Varför kan hon inte göra det själv? Hon står ju ändå bara här och glor – det är ju inte som om hon har något bättre för sig! "Jag tycker inte att du ska åka till Andréa", hördes det plötsligt bakom din rygg. Du ignorerade henne. "Hon är alldeles för frispråkig och hennes mamma verkar inte ha någon som helst disciplin på sina barn." "Det var ju intressant att du tycker det, med tanke på att du aldrig ens träffat Andréas mamma", spottade du ur dig. "Du ska vara jävligt försiktig med vad du säger", morrade Birgitta. Du suckade. "Förlåt. Jag är klar med disken, nu åker jag", sade du vänligt men bestämt. Du vände dig om för att lyfta upp väskan, men den var inte där. Du snurrade runt och sökte med blicken efter den stora sportväskan. Hade du inte ställt den alldeles bakom fötterna? "Mamma, var...?" Du såg upp och mötte hennes blick. Hon sade inte ett ord, utan såg bara på dig med ett elakt flin på läpparna. En och en halv timme efter att jag mottagit ditt sms, ringde det på dörren. Axelina sprang dit och släppte in dig. "Hej", sade du, då du en minut senare kom in till mig i vardagsrummet. "Jag glömde tandborsten och allt sånt, har du nåt jag kan låna?" Jag suckade matt åt dig. "Så typiskt dig, du kan verkligen inte planera, va?" Jag lade aldrig märke till hur plågat ditt leende var.