2009-04-28

Äntligen

Äntligen har det hänt! Shit alltså, har varit så jävla jobbigt att låtsas alla dom här åren. Men samtidigt har det väl kanske aldrig riktigt passat sig för oss heller, det har alltid varit något som stått emellan. Flickvänner, hans resa (som sen inte blev av), plus att vi ju hunnit bli så bra vänner vid det laget. Jag minns första gången jag såg honom på riktigt. Vi hade gått i samma klass i nästan två år, när jag plötsligt började se honom i ett annat ljus. Fan, han var ju kanske intressant ändå! Hur kunde jag inte ha märkt det tidigare?! Det var i Undersvik på kamratstödjarutbildningen som vi började komma varandra närmare. Jag kände väl redan då att det här skulle bli något. Alla andra kände det också. Det gick inte en timme under hela den där utbildningen då någon inte retades och mobbades och snackade om att vi skulle passa så bra ihop. Men jag höll masken hela tiden. MEN NU ÄR DET ÄNTLIGEN DU OCH JAG KRILLE! :D Jag kan fortfarande inte fatta det... shit! Det har varit så jävla jobbigt att se honom med andra tjejer, men jag har inte vågat säga något. Inte förrän idag. Och fattar ni hur jävla glad jag är över att jag äntligen sa något? SJUUUUKT glad helt enkelt. Jag har alltid varit rädd att vår vänskap skulle ta skada om det blev något mer mellan oss, men nu vet jag att vi inte kan bli svagare, bara starkare tillsammans! :) Det känns så jävla skönt, det är fan allt jag kan tänka på just nu. I LOVE YOU KRISTOFFER BJÖRKLUND!! <3<3<3<3 Haha, ni gick på det va? Jag SVÄR att ni gick på det! I alla fall Zandra, förmodligen Sabina också, right? ;)

2009-04-21

Halsmandlar

Nu är jag hemma från sjukhuset igen, med två halsmandlar mindre. Vad som hände inne på den där operationssalen har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag somnade glad och nöjd och vaknade upp med en extra droppnål i handen, tre elektroder som satt strategiskt utplacerade runt tuttarna, och inte mindre än fyra slangar som hängde och slängde från olika delar av kroppen! Och en förbannat jobbig frisyr. Inne på uppvaket blev jag så småningom lite arg på sköterskorna som försökte väcka mig. Jag ville tydligen sova mer, så jag hyschade åt dem. Sedan fick jag för mig att jag ville sitta upp, men när jag började rycka och dra lite i sängen började det pipa i apparaterna runt omkring mig och jag gav upp idén ganska snabbt... Det blev en ganska sömnlös natt, men när doktorn undersökte mig imorse såg allt ut som det skulle och jag blev utskriven runt tiotiden. Nu sitter jag här och försöker desperat att svälja ner lite multivitamindryck för att få magen att sluta kurra. Endast kall och flytande mat som gäller nu ett par dagar framåt. Direkt efter operationen, när jag vaknat och piggnat till något, kändes det jättebra i halsen. Det var verkligen en markant skillnad, jag kände direkt att jag kunde andas bättre än vad jag kunde innan. Nu, däremot, har allt som finns där inne svullnat upp. Jävligt irriterande är, att min gomspene inte bara tycks ha svällt på bredden, utan även på längden. Så varje gång jag sväljer så sväljer jag liksom änden av den. Och varje gång jag hostar så hostar jag ut den där bakifrån igen! Känns inte helt fräscht. Nåja, jag är nog snart återställd ska ni se. Och jävlar vad jag kommer andas bra då!

2009-04-19

Självskadesubstitut

Idag fyller mamma år. Hon fick frukost på sängen och massor av presenter imorse. Höjdaren blev - något oväntat - en spikmatta! Mamma var förstås först ut. Med hopbitna käkar och tätt slutna ögon tvingade hon sig ner över de vassa små piggarna. Efter ett utdraget stön började hon så smått att slappna av, och efter bara några minuter sov hon som en stock! När det sedan var pappas tur, var han fast besluten om att inte låta den minsta smärta avspegla sig i det orakade ansiktet. Haha, men nog grimaserade han en aning i alla fall. Till slut var det så min tur. Jag förutsåg det värsta, jag hade ju sett mina föräldrars reaktioner, men till min förvåning var det inte så illa som jag trott. Det var faktiskt nästan skönt! Och efter ett par minuter var det till och med riktigt skönt! Den stora överraskningen kom efteråt. När de tio minuterna var till ända och jag skulle resa mig från mattan - då kom smärtan. Fyfan vad det brände! Och med min kraftiga histaminfrisättning var ryggen rödare än den rödaste röd. Flyttade man handen bara en centimeter nedanför det röda området kände man dessutom en avsevärd temperaturskillnad. Varmt, kallt. Varmt, kallt. Hur som helst så var det en ordentlig upplevelse, och vi kommer allihopa definitivt att göra det igen!

2009-04-18

Skön present

Jag fick en present av mamma. Den är lång och smidig och precis lagom tjock. Den är svart med gråa detaljer, och den är så jävla mjuk och skön. Det känns så lätt att använda den, speciellt jämfört med den förra jag hade. Visst, den förra hade vibrator, men den var så klumpig och alldeles för stor. Nej, jag har verkligen längtat efter en ny! Så tack mamma - jag älskar min nya tandborste!

2009-04-02

Familjeträdet

Min familj är bland den konstigaste jag vet. Det kanske bara är Zandras familj som slår oss. Jag tänkte i alla fall ge er en liten inblick i det Lundgrenska trädet. Mamma Snäll och generös kvinna med en förkärlek för brandbilar. Har hänt att hon surnat till då hennes döttrar inte såg skillnad på brandbilen och stegbilen. Hon arbetar på stadens sjukhus där hon gör ett bra jobb ända in på kvällstimmarna nu för tiden. En av hennes livs ambitioner tycks vara att lära hunden prata. Då och då hör jag henne tjuta från köket: "Aaaaaj laaaaav jooooooooooo", följt av hundens osammanhängande ylande. Pappa Har mer än en gång anklagats för att vara snål, men när det verkligen gäller har han det största hjärtat (och plånboken) av alla ;) En av hans största bedrifter var när han spelade golf på julafton. Min pappa ger oss inte den sorts uppmuntran som vanliga föräldrar gör, dvs "vad fin du är i håret", eller "du har ett så sött leende". I stället får jag och min syster ofta höra att vi har - som i johannas fall - "fina klavicklar", eller som i mitt fall - fula halsmandlar. Pappas hemmaprojekt är att lära lillasyster vad alla kroppens ben heter på latin. Lillasyster Var fram tills för bara något år sedan helt insnöad på färgen rosa. Många som besökte hennes rum trodde att de blivit färgblinda. Hon har nu vuxit upp till en lång, vacker blondin som bara någon gång om dagen bär rosa. Tror sig ha växt om sin storasyster i intellekt och framför allt coolhet. Det är ju trevligt att ungen har drömmar. Jag Sover mycket. Som ni ser är vi inte som andra familjer. Men det gör oss ingenting. Vi har så otroligt kul tillsammans att vi inte skulle byta bort varandra för allt guld i världen. Så det så!