2009-12-11

Färgstarkt

Jag och Sophie har fotat igen. Den här gången blev det något alldeles... extra! Checka: http://isabellabilder.blogspot.com/

2009-11-25

Bad day

Idag vaknade jag och var hur trött som helst. Hade skitont i tån för jag var en sån jävla idiot igår och slet av en nagel. Aj. Sen till lunchen orkade jag inte gå och trängas om pyttipanna i matsalen, så jag tänkte laga egen mat på internatet i stället. Som ni kanske vet så suger jag på matlagning. Idag lyckades jag messa up Keldas färdiga pastasås. Den blev typ rinnigare än vatten... Sen när jag skulle in till dietisten var bussen först sen och sen var det världens trafik när alla skulle hem från jobbet och två olyckor på riks 80 stoppade upp trafiken ännu mer, så jag blev tio minuter sen och fick springa upp till ungdomsmottagningen. Väl där fick jag veta att jag fortfarande står stilla i vikten, vilket i och för sig är bra, men ändå inte så bra som jag skulle vilja att det var. Hemma var folk lite sura av sig. Sen skrattade en alkis åt mina finnar inne på Ica. Godnatt.

2009-11-15

Fyllebella

Jag hade så sjukt kul igår alltså. Det blev Spm3-reunion hos Sabina, och ALLA från gamla gänget kom, förutom Emilia! Så himla härligt att vara allihopa igen :) Sen var det ju det faktum att det var första gången jag festade sen studenten också.... 8-) Haha jag är kanske världens mest osociala människa. Men jag gillar mig ändå. Framåt tolv-tiden var det inte så många kvar i lägenheten, de flesta hade dragit ut på krogen. Så jag, Krille, Moa och Mickan festade vidare på Bilagan. Haha, bästa stället ;) Moa hade lovat att vi skulle få ragg där, och minsann - jag hann inte mer än att hänga av mig jackan innan jag blev bjuden på öl av en medelålders dam :D Idag har jag inte mått så bra. Jag tror det är andra gången i mitt liv som jag är bakis. Det är fan inte så kul alltså. Från halv fyra inatt när jag gick och lade mig, till strax efter åtta på morgonen då jag äntligen lyckades somna, låg jag och försökte påminna mig själv om att det är värt att må illa när man haft så jävla kul. Men det var på gränsen alltså... Och jag mår fan fortfarande illa. Hur som helst var det en jävligt lyckad kväll. Om ett halvår går jag väl ut igen, vi ses då ;)

2009-11-11

Projekt Bellaboll #17

Här kommer en liten update: Jag var hos dietisten igen för någon vecka sedan, och äntligen har jag åtminstone stannat i vikten. Wohoo! Jag vet inte om jag ska tacka promenaderna, maten eller medicinen, men vad det än är så är jag glad :) Keep up the goodwork så hoppas jag att jag kanske till och med börjar gå ner snart. Igår hoppade vi på ridlektionen, och jag hade bjudit dit mamma för att titta. Hon var lite nervös innan, men jag hade försäkrat henne om att jag skulle rida den bästa hästen i stallet och att allt skulle gå bra. Men vad tror ni händer? Två personer ramlar förstås av, varav den ena gör det två gånger! Skitbra, verkligen. När jag kastade ett öga mot mamma uppe på läktaren satt hon där med händerna för ögonen. Efteråt fick jag förklara för henne att det faktiskt inte är varje lektion som vi får bevittna tre avfallningar...

2009-10-27

Plopp?

Nu har jag genomfört detektivarbete. Det är så att jag och Johanna stod i kön på affären och snappade åt oss lite Cloettaprodukter (4st för 20:-) och medan vi stod där och hade tråkigt i kön så började vi studera produkterna lite närmare. Vi insåg plötsligt att Plopp och Center verkar vara samma sak! Det kändes ju lite konstigt, eftersom de har samma tillverkare. Så här står det på Ploppförpackningen: "Mjölkchoklad med ringlande toffeefyllning" Och så här står det på Centers förpackning: "Mjölkchoklad med ljuvlig toffeefyllning" Sedan gick vi vidare med att jämföra innehållsdeklarationen. Plopp: "Fylld mjölkchoklad (57%) med toffee (43%). Ingredienser: Socker, glukossirap, kakaosmör, skummjölkspulver, helmjölkspulver, vegetabiliskt fett, kakaomassa, emulgeringsmedel (sojalectin), salt, armoer (bl.a. vanillin). Chokladen innehåller också andra vegetabiliska fetter än kakosmör. Kan innehålla spår av nötter och jordnötter." Center: EXAKT SAMMA INNEHÅLL. Sedan är det faktiskt lite konstigt att studera näringsvärdet på de båda förpackningarna. Där framgår det nämligen att Centerchokladen innehåller två små kalorier mer än vad Plopp gör. Mysko. Så jag gick in och snokade på Cloettas hemsida. Blev bara mer och mer förvirrad. Produktbeskrivningen av Plopp lyder nämligen: "Smaken och konsistensen hos den toffeefyllda mjölkchokladen liknar inget annat." Där tycker jag ju att de har lite fel... Så småningom hittade jag trots allt en förklaring på Cloettas sida för frågor&svar: "Center föddes 1941 och är från början en Cloettaprodukt, medan Plopp föddes 1949 i Stockholm hos Choklad Thule. När Choklad Thule köptes upp av Cloetta så kom Plopp med i Cloettas sortiment och har blivit kvar där. Det är dock inte samma produkt. Center och Plopp har olika recept när det gäller fyllning och chokladandel. Plopp-fyllningen har en något högre sockerhalt än Center-fyllningen. Vidare är aromtillsatsen av helt olika karaktär. Plopp har en mera "knäck"-artad arom medan Center har en mera ren toffee, karamell eller mjölkkolasmak. Dessutom är Plopp-fyllningen lite mera lättflytande eftersom den inte kokas lika mycket och får därigenom en något högre vattenhalt." Okej, de får säga vad de vill, men jag tycker fortfarande inte att det är så värst stor skillnad. Dessutom känns det konstigt att det skulle vara högre sockerhalt i Plopp, när den samtidigt sägs innehålla mindre kalorier. Det var i alla fall dagens detektivarbete. Jag har rätt tråkigt...

2009-10-12

Isabellabilder

Kolla in mina alster: http://isabellabilder.blogspot.com/

Klargörande

Så här är det: Människor utvecklas hela tiden, det gör även jag. Det betyder att jag kanske inte har samma åsikt om olika ämnen idag som jag hade för ett år sedan. Men grejen är att jag för länge sedan bestämde mig för att aldrig radera inlägg, bilder eller kommentarer, bara för att jag inte längre gillar dem. Det jag skrivit tänker jag stå för. Jag raderar heller aldrig kommentarer från andra människor, hur elaka de än är. Jag tänker inte försöka dölja mig själv eller någon del av mig själv på något vis. Jag är en öppen person. Dessutom tycker jag på något sätt att andras tankar om mig också är en del av mig. Problemet är att vissa personer inte inser att jag utvecklas, utan tycks tro att jag fortfarande är samma person, med samma åsikter, som för flera år sedan. Det stör mig lite. (Anledningen till inlägget: en kommentar på "Utanförskap", februari 2008.)

Projekt Bellaboll #16

Nu är det grejer på gång! Jag var upp till gymmet för att boxas lite, och när jag kom dit var en snubbe från internatet redan där. Han var jätteschysst och visade mig lite grejer, hur man boxas på rätt sätt, hur jag ska göra mer effektiva situps och sånt, och han var jätteduktig på att peppa och få mig att orka mer än jag trodde. Så jag sa: "Du borde bli personlig tränare!" Och han svarade: "Hm, ja. Jag är det." Så det är skitbra! ^^ Nu ska han hjälpa mig att träna och komma i form. Jag ska ta en halvtimmes promenad före frukost varje dag, och han ska följa med mig, åtminstone på onsdag morgon när jag ska gå ut första gången. Bra va? För övrigt har jag ännu en hjälpare på vägen nu: pappa har startat en stegräknartävling med mig. Varje dag som jag kommer upp i 20.000 steg ska jag få en present av honom ^^ Superduper! Jag är lite nervös inför dietisten på onsdag, för jag vet att jag gått upp ännu mer. Jag blev så deprimerad av förra besöket att jag började tröstäta igen. Inte bra. Men nya tag nu som sagt :) Bye!

2009-09-29

Projekt Bellaboll #15

Quick update on the project. Jag har fått byta anti depp-medicin, vilket förhoppningsvis gör att jag slipper gå upp mer i vikt. Sen är det upp till mig att fortsätta träna och äta nyttigt, men jag har inte längre en medicin som gör mig tjock. Greatness! Ps. Roliga biverkningar av nya medicinen: "Illamående, kräkningar, yrsel, huvudvärk, oro och myrkrypningar kan förekomma. Symptomen är vanligen milda." -Milda kräkningar? Nice. "Nervositet, upprördhet, drömstörningar, likgiltighet, förvirring, gäspningar." "Hosta, andnöd, upprymdhet." Upprymdhet! Ha! :D Okej, den här är bäst: "Kvinnor kan uppleva svårighet att uppnå orgasm och öronsusning." Haha för det strävar man ju efter så ofta?!

2009-09-23

Kick

Jag är värsta glad idag. Jag och Sophie från klassen var och fotade i världens snyggaste hus i Valbo idag. Och nu är Krille här hos mig i Storvik :) Vi har pyjamasparty. Fast egentligen har vi inte på oss pyjamas än. Men men :D

2009-09-22

Projekt Bellaboll #14

Jag tog trappan i stället för hissen när jag gick till dietisten för en vecka sedan. Jag gick uppför alla 73 trappsteg och kände mig nyttig och hälsosam (vilket jag varit den senaste månaden, förutom kring min födelsedag då det var en del onyttigheter inblandade). Jag satt där och log och berättade truthfully om mitt hälsosamma liv och dietisten berömde mig och log tillbaka. Men så ställer jag mig på vågen och får veta att jag inte gått ner ett jävla gram. I stället har jag gått upp 2,5 kilo. Alltså jag dog lite där på vågen. Fyfan, jag sliter som en jävla jude (ursäkta, men jag är ledsen) och så går jag UPP i vikt! Det är så orättvist så det gör ont :( Sen hatade jag mig själv lite för att jag åkte hem och tröståt. Helvete.

2009-09-07

Bildtjuvar

Det finns en sak som alla har börjat göra, och som jag stör mig så sjukt mycket på. Folk som snor ens bilder på bilddagboken och lägger upp dem på sin egen. Och jag menar inte bara bearbetade fotografiska verk (vilket är helt galet fel och borde straffas hårt!!), utan även vanliga vardags- eller partypics! Det finns en person som ska hyllas i detta ämne, och det är min vän Anna. På den tiden då hon hade bilddagbok lade hon ut sina egna bilder från eventen och länkade sedan till övriga personer med bilder från samma event. Föredömligt! Om du kopierar mina bilder, även om du uppger att de kommer från mig, så blir det ändå du som får credit för dem, du som får kommentarer osv. Jag inser när jag skriver detta att jag låter jävligt töntig, men whatta fuck. Jag gillar att få kommentarer!!

2009-09-02

Projekt Bellaboll #13

Förlåt för att jag inte uppdaterat på ett tag, jag har inte vågat för jag skäms lite för helgen. Det blev ett riktigt kalorikalas kan jag lova. Men men, back on track nu! Igår cyklade jag tur och retur till stallet, totalt en mil och jag hade en riktigt jobbig (men rolig) ridlektion på 50 minuter. Och nu kom jag nyss tillbaka från gympasalen där jag varit och boxats i en halvtimme. Svetten rann, shit alltså! Jag lagade även god och nyttig mat idag: korvwok med ris. Och jag har blivit jätteduktig på att dricka vatten till maten ^^ Okej, confession made. Puh :)

2009-08-25

Projekt Bellaboll #12

Då är jag på plats i Storvik. Jag trivs jättebra i mitt nya rum och lektionerna (eller vi har bara haft en riktig lektion än) är jätteroliga! Jag gillar min klass :) När det gäller maten och träningen så är det lite svårare. Jag får frukost och lunch i matsalen, så det är inga problem, det finns bra salladsutbud till och med. Men middagarna.... Jag hatar att laga mat! Jag vill bara ta några mackor, men mackor bygger ingen vacker kropp :( Så jag måste slåss med de andra åtta internatinvånarna om de tre kastruller som finns i vårt kök. Det blir ganska lätt kaos där. Ikväll ska jag i alla fall cykla iväg och rida. 5 kilometer dit, 50 minuters ridning, 5 kilometer hem. Det blir superbra det! Så ser läget ut nu. Bye!

2009-08-19

Projekt Bellaboll #11

Jag hade min första ridning igår! Woho :D Efter två års uppehåll sitter jag äntligen i sadeln igen. Det var så grymt kul, jag känner mig verkligen hemma bland hästar. Och vilket träningspass! Det var första passet efter sommarlovet, så man tar det ju rätt lugnt. Ändå har jag rääätt så mycket träningsvärk just nu ;) Otroligt skönt iaf :) Och nu har jag lyckats få med mig mamma i projektet, vilket underlättar enormt mycket! Hon lagar jättegoda sallader, med nyttiga grejer som palsternacka, morot, bönor och sockerärter och sånt. Så nu är det lätt att äta rätt! Vill ge ett litet tips också, ett mellanmål som är snabbt, gott och nyttigt: Mörkt bröd med ett salladsblad och fetaost på. Yummie! :)

2009-08-12

Projekt Bellaboll #10

Det här är min ruskigt snygga förebild!

Projekt Bellaboll #9

Idag har jag träffat en dietist. Jag kommer inte ihåg vad hon heter, för som vanligt fokuserade jag för mycket på vad jag hette när vi presenterade oss... Jag fick en del goda råd, vi pratade i nästan en timme och till slut kom det hemska ögonblick då hon bad mig ställa mig på vågen. Jag har inte vägt mig sedan i maj 2008. Då upptäckte jag att jag var ett kilo ifrån en tresiffrig vikt, och det gjorde mig så förbannat rädd att jag inte vågat väga mig sedan dess. Det kändes som ett hugg i hjärtat när hon berättade att jag nu väger 100,1 kilo. Fyfan. Det kändes först omöjligt, med tanke på hur hårt jag kämpat de senaste månaderna, men förklaringen kan vara all multivitamin som jag hällt i mig sedan jag slutade med mjölk för några månader sedan. Jag hade ju så ont i magen hela tiden förut, men när jag slutade dricka mjölk så blev det faktiskt bättre. Jag visste däremot inte att det jag ersatte mjölken med egentligen bara är en sockerbomb. Så det får väl bli tråkigt vatten i fortsättningen... Och te, var tydligen bra. Slutsats mjölk/multivitamin: magen blev bättre, men inte mindre. Dietisten trodde också att det var möjligt för mig att gå ner till min målvikt, 65 kilo. Det är vad jag vägde innan jag började med mini-pillren, som var orsaken till att jag började gå upp för en 4-5 år sedan. Men hon poängterade hur viktigt det är att jag går ner sakta. 1-2 kilo i månaden tyckte hon var rimligt. Det betyder att jag totalt ska gå ner 35 kilo. Om vi säger 1,5 kilo per månad så kommer det att ta minst två år innan jag når den vikten. Men vad annat kan jag göra än att fortsätta kämpa? Ps. Nu ska ni också veta att det här var ett väldigt svårt inlägg, jag har inte avslöjat min vikt för många personer de senaste åren. Men jag lovade ju att vara ärlig här. Ds.

2009-08-08

Projekt Bellaboll #8

Idag har jag varit ute och spridit lite glädje. Det är fan inte många som kan låta bli att le när jag kommer flaxandes på mina inlines! Dock så blev väl dagen plus minus noll, för pappa hade gjort glassig cheesecake till efterrätt. Och det är typ i klass med en synd att låta bli att äta glassig cheesecake. Så, ja. Jag tycker de är lite taskiga här i min familj, de köper massa bullar och kakor och grejer, och gör smarriga efterrätter hela tiden. Och det står jämt godis framme i skålar runtom i huset. Skitjobbigt, jag får verkligen disciplinera mig själv som fan! Aja, jag har varit rätt duktig iaf :) Igår hade jag string på mig för första gången på flera månader! :D Jag har inte kunnat ha det på ett tag, för det har skurit in så fult i höfterna, men nu så! ^^ Byyyye!

2009-08-04

KÖRKORT / Projekt Bellaboll #7

Mitt körkort blev verkligen en krånglig historia. Jag började övningsköra när jag fyllde 16, och det gick väl ganska så bra från början. Dock så påminner mamma mig nu om en av de första gångerna vi var ute på vägarna och körde, och hon bad mig svänga höger vid nästa korsning. Men det gick inte, för jag tyckte att vägarna kom för fort! :D Så jag körde på rakt fram i stället. När jag fyllde 18 bokade jag min första skrivning och uppkörning i smyg, jag tänkte överraska alla med att jag redan klarat det. Men det sket sig ju ganska rejält på uppkörningen. Maxpoängen på teorin är 65, och det minsta man måste ha för att klara sig är 52. Jag hade 52. Så redan där låg jag på gränsen. När jag sen väl satte mig i bilen med Håkan (uppkörare nr 1), så körde jag för fort. Typ, tre gånger. Haha, bra Bella! Men det gjorde mig inte så nedslagen, det är många som kuggar nån gång. Så jag bokade om uppkörningen några dagar senare. Den gången gick allt jättebra ända fram tills att jag höll på krocka i en rondell och Jörgen (uppkörare nr 2) fick lov att ingripa. Och då blir man ju automatiskt underkänd. Därefter bröt jag ihop lite. Det fanns inga nya uppkörningstider i Gävle och jag ville inte köra i en främmande stad. Det hade väl varit att ge mig själv ytterligare ett problem. Det kändes inte som att det var meningen att jag skulle ha körkort. Så jag lade det på is över vintern och samlade nya krafter. När det sedan var dags att ta upp det igen till våren så hade vägverket hunnit få igenom nya regler, vilket betydde att min riskutbildning inte längre var komplett. Så det blev en 3-timmars teori om alkohol och droger innan jag kunde boka ny tid för uppkörning OCH skrivning. Jo förstår ni, eftersom nya regler infördes tre dagar före min 18-årsdag så gällde mitt godkända teoriprov bara i två månader. Och eftersom jag avvaktat under vintern... När studenten till slut var avklarad blev det dags att på allvar försöka ta körkort igen. Men när jag skulle boka tid fanns inga tider förrän två månader framåt. Men när dagen till slut kom, så klarade jag det i alla fall! ÄNTLIGEN! Lars (uppkörare nr 3) berömde mig till och med för mitt fina filbyte! ^^ Visserligen fick jag återigen bara 52 poäng på teorin, men men. Godkänt är godkänt :D Så igår började vi med en fika på stan direkt efter uppkörningen. Det var jag, mamma, pappa och Krille som satt ute på Waynes :) Sen drog jag iväg med bilen en sväng, kändes verkligen skitkonstigt att vara själv i bilen :O Sen åkte jag ut till Skutskär och tänkte hälsa på Zandra, men det var ingen hemma, så jag åkte hem igen. På kvällen hämtade jag upp mamma och pappa och vi gick ut och åt på Kungshallen för att fira :) Så grymt skönt att det äntligen är över nu, ni fattar inte! YEAH!! Ps. Okej, lite om projekt Bellaboll. Jag har varit duktig och hållit igång med träning och ätit helt okej (lite fusk bara). Men folk har börjat påpeka att jag ser smalare ut. So just keep going! Ds.

2009-07-28

Sigge session

Jag har tagit kontakt med en djurkommunikatör som pratade lite med Sigge. Det kändes jättespännande och jag är ju öppen för "övernaturliga krafter", men man ska naturligtvis vara lite kritisk också. Resultatet var blandat, vissa saker stämde otroligt bra medan andra var som tagna ur luften. Jag lägger upp sessionen här på bloggen, tillsammans med min respons så får ni bilda er en egen uppfattning.
Sigge
Distanskommunikation session
2009-07-27

”Det Fria Pratet” Jag är stolt, busig, mysig, snäll, pigg och älskvärd. Runt mig händer det alltid mycket. Jag kan ha lite svårt att slappna av, men ärligt talat så tycker jag inte att det är så viktigt, det där med att slappna av… Jag gör folk glada och jag gillar att göra folk glada. Ibland kan jag vara lite blyg, men det bara när jag möter en viss sorts människor. Sådana där stora och sådana som har sådant dära dumt kropps språk. Dom kan utstråla glädje och bra saker men så säger deras kropp att dom ska attackera mig. Det tycker jag inte om, och när jag träffar sådana så blir jag blyg. Och det är ju inte så konstigt. För jag blir osäker på vad dom är för några. Jag har inte upplevt att han har svårt att slappna av, åtminstone inte hemma. När det gäller de stora människorna med dumt kroppspråk så tycker jag oftare att han blir aggressiv än blyg, men när jag tänker efter så händer det även att han drar sig undan när folk är för rakt på och vill klappa och busa. Jag är duktig på att lära mig saker och jag tycker om att lära mig saker. Jag är en riktigt stjärna, även om jag kanske inte alltid gör allt så som det ska vara. Jag gör en egen modell och det tycker jag om. För det riktiga kanske är jätte tråkigt eller helt omöjligt att lära sig, då hittar jag på något eget, för då blir det roligt och lätt. Då kan folk skratta åt mig och tycka att jag är rolig, men mamma tycker inte alltid att jag är så rolig då. Så jag försöker hålla det på en sådan nivå att hon tycker att det är roligt. Men det är svårt det där. Att hålla det på rätt nivå, för helt plötsligt har jag glömt av nivån och då blir mamma ledsen, frustrerad eller så bara hon ger upp och så får jag gå hem. Och det vill jag ju inte. Jag vill att det ska vara roligt och bra för oss båda. Så därför försöker jag alltid lära mig det där omöjliga och se det roliga i det tråkiga. Så jag är inte helt omöjlig. Nej, jag är bara rolig. Men jag vet oftast när jag ska skärpa mig. Och vet jag inte det så säger mamma det ganska fort. Så om det är riktigt viktigt då brukar hon ha ett snack med mig först. Det tycker jag om. Men alla gånger tänker hon nog inte på dom där snacken, jag tror inte att hon vet att jag faktiskt förstår hennes tankar. Så när hon verkligen tänker på något så försöker jag göra så. Men tänker hon då dåliga tankar blir det lite fel, för då gör jag åt det hållet hon tänker. Så om hon istället tänker bra om mig och saken vi ska göra så blir det bra. Det kan vara något för henne att tänka på när hon tänker något om mig! Jag tycker om min mat, fast det kunde vart mer färg på den. Då hade den vart lite roligare. Men smaken är det inget fel på. Och så skulle jag vilja smaka lite mer på mammas mat. Den luktar alltid så gott och om jag någon gång har försökt lukta eller smaka så har jag blivit bortputtad, och det finns inget som gör mig så nyfiken som det. Så jag är helt säker på att den maten smakar jätte gott och den har säkert en massa olika färger också. För om den inte var så bra, så hade dom inte knuffat bort mig utan låtit mig lukta och smaka bäst jag ville. Jag vet allt hur människor fungerar! Jag gillar det där om att han hittar på egna modeller. För det är precis vad han gör. När jag kommit på något nytt trick jag vill träna in så går han först igenom alla andra trick han redan lärt sig, innan han slutligen försöker få till något som får mig att skratta och ge upp. Men visst, ibland blir jag irriterad när han inte förstår, för jag tycker väl att jag är så himla tydlig :P Jag skrattade när jag läste det där om att jag brukar ta ett snack med honom inför något viktigt. Det gör vi hela familjen, ibland innan promenader eller när vi får möte av någon hund eller så, så böjer vi oss ner och spänner ögonen i honom och talar om att ”nu skärper du dig Sigge och är snäll, eller hur?” När det gäller maten vet jag inte riktigt… han får nämligen smaka vår mat rätt så ofta. Han brukar få en del rester och ibland en smakbit medan vi lagar maten också, så där borde han inte ha något att klaga på. Jag tycker om vatten, men bara om jag får göra som jag vill. Jag vill dricka när jag vill inte när människan vill, därför dricker jag inte alltid om jag blir erbjuden vatten. Jag tycker också om att gå i vatten. Det är spännande och känns mysigt under fötterna. Och så tycker jag om att gå i lera. Men jag tycker inte om regn! Det blir kallt över ryggen och allt blir så jobbigt när det regnar. Nej, det ska vara blött överallt som precis efter regn och så ska jag få gå ut och busa. Då är det som bäst. Det tycker jag mycket om! Men inte när det regnar på mig.. Haha, det där med dricksvattnet är lite roligt, för när vi varit ute länge i värmen och kanske sprungit eller så, brukar jag tvinga honom att dricka innan han får gå och lägga sig och vila. Men okej, om han inte vill det så… :P Jag tycker om min mamma, hon är spännande och rolig. Hon kan busa omkring sådär tokigt som jag. Vi passar ihop och jag gillar henne jätte mycket. Hon tar hand om mig bättre än någon. Fast jag tycker om när hon åker bort och min vakt ska ta hand om mig, då får jag massa gott och göra sådant där jag aldrig får annars. Och det älskar jag! Fast jag tycker inte sämre om min mamma för att jag inte får göra sådant med henne, det hade inte varit så kul och spännande om jag fick det jämt. Jag tycker också om att bli klappad och kliad och vara nära. Fast inte när det är sommar och varmt, för då blir det för varmt att gosa sådär. Men på vintern och när det är kallt vill jag vara nära. Det är så mysigt och varmt och gott. Jag vet inte vem han pratar om när han säger ”mamma”. Vi är tre tjejer i familjen och en kille. Menar han min mamma eller menar han att det är jag som ställer frågorna som är mamma? Det är väl oftast jag som busar omkring sådär tokigt, eftersom jag brukar busa rätt så ”hundigt”, bita honom i läpparna och öronen och lägga hakan på hans rygg och så… (OBS: Efter att jag skrev detta har jag fått svar på frågan från Josefine och hon tolkade det som att det är jag som är "mamma", eftersom det mest är jag som tränar med honom.) Här förstod jag inte vem vakten var, eftersom vi aldrig anlitat någon hundvakt. Det framgick däremot lite senare i sessionen vilka det handlade om och då föll allt på plats… :P Jag tycker om nya platser och att gå på upptäcktsfärd. Jag tycker inte om höga och plötsliga ljud. Det blir värre när jag inte heller vet vart dom kommer ifrån. Vet jag precis vad som hände och hur ljudet blev så är det inte lika läskigt. Men jag tycker om äventyr och jag tycker om att hitta nya vägar och platser. Och jag tycker om när det händer saker. Jag är aktiv och smart och gillar äventyr. Det är bara till att göra massa spännande. Jag hänger med och jag lovar att jag gör det bra! Fast när det händer sådana där riktigt läskiga saker, då litar jag alltid på att min mamma tar hand om mig. För om något händer och hon tror att jag är i fara, då är hon inte att leka med! Då rår ingen på henne! Och det känns tryggt. Jag trivs med det, att slippa ta beslut och sådant i dumma lägen. Sedan kan jag ju hålla med mamma när hon ilsknar till och ska skydda mig, då kan jag hålla med och också gorma och låta läskigt. Det är vi två helt enkelt! Och jag älskar det. Att tillhöra någon så som jag tillhör henne. Återigen vet jag inte vilken mamma han menar. När han säger att han älskar att tillhöra någon så som han tillhör mamma – han tillhör ju oss alla i familjen? Frågor 1. Mår du bra? Jag mår bra! Fast det kryper i kroppen idag, jag vill göra massa mera! Det är en pigg dag idag. Han var faktiskt ovanligt pigg idag. Han har aldrig sprungit så snabbt som när vi cyklade idag. 2. Har du ont någonstans? Nej. Men jag är lite irriterad mellan klorna. (Jag får en känsla av att det kliar lite mellan klorna på båda framtassarna, men han indikerar även något mellan klorna på bakfötterna, men han visar inte om det kliar eller vad det gör där.) Jag har märkt att han legat och slickat tassarna rätt mycket på sista tiden. Får kolla om det är svamp eller nåt då… 3. Varför är du så arg på andra hanhundar? Jo, för att jag är rädd om dig och vill visa att du är mig och jag är din. Jag vill inte att någon annan ska komma emellan oss! Och så är det roligt. Att vara sådär kaxig och låtsas vara jätte farlig! Det är kul. Och så vet jag ju att om den andra hunden blir jätte, jätte, arg tillbaka så skyddar du mig! 4. Gillar du fortfarande att träna tricks, eller har det blivit för mycket så att det är svårt att lära sig mer? Det är lite svårt det där. För på sätt och vis blir det lättare att lära sig ju mer man kan och på sätt och vis blir det svårare. Men jag tycker fortfarande att det är roligt, men om jag fick önska något så hade jag velat ha större skillnad mellan alla kommandon. Och emellan åt bara göra sådant jag kan. Så att jag inte måste lära mig nytt hela tiden. Och så vet jag att det finns en massa andra saker att göra som också är roliga, men vi gör det inte så ofta. (Jag tror att han menar någon form av spårning, eller någon lek ni gör i skogen) Vad bra att jag fick veta att han vill ha större skillnad på kommandona. Det är egentligen inte konstigt att det blir förvirrande för honom, han kan över 30 tricks nu! Jag har bara fortsatt så länge han verkar tycka att det är kul. Men jag ska tänka över om det går att göra om kommandona något. 5. Gillar du att vara hos mormor och morfar? Ja! Det är ju där jag får allt gott och får göra en massa kuligt som jag inte får annars. Jag har ju redan pratat om det..! Och där dök ”vakten” upp… Haha, vi säger alltid det när vi kommer hem från semestern: ”Har du haft en bra semester gubben, du har haft så roligt hos mormor och morfar va? Och vad tjock du har blivit på två veckor…” 6. Vilken mat gillar du bäst? Jag har redan pratar en massa om mat! Du får lyssna bättre. 7. Föredrar du att sova i korgen eller i sängen? Det beror på. För ibland är det varmt, då blir det för varmt i sängen. Och ibland vill jag bara sova själv och kunna sträcka på mig hit och dit bäst jag vill utan att det tar stopp. Men oftast känner jag för att sova i sängen mer än i korgen. Men jag vill inte att något utav alternativen ska försvinna! 8. Är du rädd för något? Dom höga ljuden jag pratade om innan. Och så är jag nog lite rädd för dom där konstiga människorna jag pratade om också. Men inte jätte rädd, bara lite. Då är jag mer rädd för ljuden! 9. Vad tycker du om regnkappan? Jag tycker inte om den. Eller, den är bra för att jag slipper känna regnet så där mycket och jag blir inte lika kall över ryggen som utan. Men hundar ska inte ha sådant. Då stannar jag hellre inne tills det har slutat regna! Men OM det inte slutar regna och jag måste gå ut för att göra mina behov, så låt mig välja. Håll fram kappan och vill jag ha på den så visa jag dig det och vill jag det inte så struntar jag i den. Det blir väl bra? Han verkar hata den, och vi använder den väl mest för vår egen komfort, att slippa torka honom så mycket när det regnar ute. Men jag ska absolut börja fråga honom om han vill ha den eller inte. 10. Har du tråkigt på dagarna när du är ensam? Det klart jag har! Det finns ingen som underhåller mig och det finns ingen jag kan underhålla. Så klart det är tråkigt! Det händer ingenting. Men jag klarar av det för att jag vet att sedan händer det massor! Och då står jag ut! 11. Vilken hundkompis gillar du bäst? (Jag får en bild på en hunds sida, jag tror att han leker med hunden. Sidan är svart, men jag kan inte se om det är en helsvart hund eller om det är en hund som likt schäfern har en svart sadel som teckning. Jag tror att dom är ganska lika i storlek. Den andra är kanske lite större.) 12. Vad tycker du om hästar? Dom är ganska spännande, men lite läskiga. Men vet aldrig vad dom har tänkt göra. Ibland är dom lugna och fina, och ibland är dom helt tokiga! Men jag kan samsas bra med dom, tycker jag. Fast jag kommer aldrig älska dom! 13. Vilken leksak är din favorit? (Jag får ingen bild och inga ord. Men jag får en känsla i munnen. Det är något som är ganska mjukt, inte så mjukt som ett godsedjur, utan mer någon mjukare gummiboll kanske?) Jag hade trott att han skulle prata om sitt gosedjur Walter eller syrrans långa röda, cylindriska kuddar, för det är dem han leker allra mest med och det är alltid dem han hämtar och visar upp när man kommer hem och in genom dörren. 14. Vad tycker du om att följa med när matte cyklar? Jag tycker om det. Jag tycker om tempot och jag tycker om att låta kroppen blir trött och lugn! Och så är det helt enkelt roligt att göra saker med min mamma. Men ibland kan det vara lite roligt om jag vill stanna och titta på något, eller lukta eller så. Då blir det inte så bra… Haha han har absolut rätt i att det inte blir så bra när han vill stanna. Jag brukar vara ganska med och märker när han vill stanna och kissa, men ibland blir jag väl distraherad av något och då blir det tvärstopp! 15. Går det bättre att åka bil nu? Lite bättre, men jag tycker fortfarande inte om det. Och jag tror inte att illamåendet kommer gå över helt heller. Jag är helt enkelt inte gjord för att åka bil. Jag kan gå eller springa dit jag ska. Mycket bättre och mycket mer naturligt! 16. Vad tycker du om uppfödaren som du föddes hos? Varken bra eller dåligt. Men å andra sidan, jag tänker aldrig på tidigare år. Även om det inte har varit helt lätt så tänker jag på det som varken bra eller dåligt, det är lättare att leva då. Annars hade jag vart så ledsen, om man skulle lagra allt. 17. Vet du vilken relation du har till Risto? (Han förstår inte frågan, så jag tror inte att namnet Risto säger honom något. Det hade kanske varit lättare med en beskrivning. Men så som det är nu kan jag ju varken guida in honom mot en annan hund, en häst eller en människa.) Risto är hans pappa och han bodde granne med oss under Sigges första två år. 18. Vad tycker du om Anders som du bodde hos innan du kom till oss? Samma här. Jag dröjer inte kvar i det gamla. Jag ser allt det som varken bra eller dåligt. Där hade jag nog ändå trott att han skulle ha något mer att säga. Han fullkomligt älskar Anders och överöser honom med pussar och kramar när han kommer och hälsar på. 19. Förstår du mig när jag försöker kommunicera med dig? Ja det gör jag! Fast det betyder inte att jag gör som du vill helt och hållet. Men jag känner tydligt då åt vilket håll jag ska jobba. Men detta har jag ju redan pratat om! 20. Finns det något du vill att vi ska veta? Jag tycker om er allihop. Jag tycker om alla era fel och alla era brister och jag tycker om allt erat bra! Även det som är mindre bra är bra om man jämför med andra. Och jag är så glad att jag får bo hos er och får vara med i eran gemenskap! Och jag är så glad att det fungerar, att vi lever ihop utan problem. Det är sådant man ska vara både stolt och tacksam för. Och även om jag kan vara lite busig och så ibland, så menar jag aldrig något illa. Och som jag sa innan, jag försöker verkligen hålla balansen. Och så vill jag säga att min kropp mår bra här också. Inte bara själen, utan även kroppen. Den är full av energi och har inga problem. Balansen i kroppen är bra och jag kan inte säga annat än tack, för att ni vill ha mig! Och för att ni är så bra. Här vänder han sig alltså till hela familjen, är det för att jag vinklade frågan så som jag gjorde? Tidigare pratade jag ju mycket om mig själv och Sigge, kan det vara så att jag är ”mamma” då kanske? Över huvud taget så vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Jag är öppen för ”övernaturliga” krafter men jag anser även att man bör vara kritisk. Och även om mycket stämde så kan det ju bara vara ren tur och ”allmänna fakta” som stämmer in på många. Men jag är mycket glad att du tog dig tid att hjälpa mig, och i slutändan kommer jag ändå att ta till mig detta och använda det för att förhöja Sigges livskvalitet. 1000 tack! Djurkommunikatör Josefine Andersson josefineandersson@passagen.se www.lyssna-nar-djuren-talar.webnode.com

Projekt Bellaboll #6

Det går framåt. Idag har jag simmat och cyklat lite. Men jag känner mig rätt lat. Det är ju inte så bra... Sen har jag haft ett bakslag också, en dag när jag var så himla deppig. Då började jag tröstäta. Jag åt och åt ända tills jag fick hicka och var tvungen att sätta mig och andas lite. Sen kom Krille och vi åkte lite bil. Då kändes det bättre. Det har ju ändå gått två veckor nu och vissa dagar känns magen faktiskt lite plattare, och kläderna lite lite större :)

2009-07-22

Projekt Bellaboll #5

Reasons to lose weight:
  • Kunna ha korsett
  • Komma i mina gamla underkläder som jag lagt undan, för att de är för fina för att slänga
  • Komma i mina baggy jeans igen
  • Komma i mina gamla festivalshorts
  • Kunna ha mina 1000 t-shirts som ligger och skräpar i min garderob, eftersom jag är för tjock för att de ska sitta snyggt just nu
  • Komma i mina undanhängda jackor
  • Kroppen fungerar bättre
  • Mina benhinnor slutar göra ont
  • Snyggare hållning
  • Bättre självförtroende
  • Jag blir snyggare och sexigare ;)

2009-07-21

Projekt Bellaboll #4

Jag har varit väldigt duktig och effektiv idag. Började med en kortare promenad med Sigge imorse, sen en långprommis på en timme efter lunch. Direkt när jag kom tillbaka från den packade jag badväskan och cyklade till Fjärran och simmade i 45 minuter. Sen cyklade jag hem igen. Och en till lite längre promenad ska jag nog hinna med innan det är dags för jobb klockan nio :) Bra Bella!

Parsimmare

Det finns en sak jag stör mig grymt mycket på. Jag tycker om att motionssimma någon gång ibland, gärna på morgonen, men nu på lovet blir det väl lite senare på dagarna i alla fall... Hur som helst, det finns vissa simpla regler man bör hålla sig till för att underlätta för alla andra i bassängen. Till exempel simmar man motsols, och vid behov simmar man om folk i mitten av bassängen. Trots dessa regler blir det ofta väldigt trångt i de två banorna som hålls för motionssimmare. Redan när man är 3-4 stycken blir det svårt att få plats ordentligt, så när man kommer upp i 9-10 motionärer (som det ofta ser ut på morgonen) så är det näst intill omöjligt. Trots detta finns det somliga människor som tydligen varken lärt sig badreglerna eller har speciellt mycket common sense. De simmar bredvid varandra! Och jag blir så jävla irriterad! Speciellt när de, som idag, simmar jättesakta och tar upp massor av plats. Det går varken att simma i den takt jag själv vill, eller att simma om dem. Och sen har de mage att blänga på mig när vi råkar stöta i varandra då vi möts, trots att jag klämmer ihop mig mot kanten för att slippa just det! Nä fy fan för de dryga parsimmarna! Ps. När jag ändå håller på och dissa motionssimmarna så vill jag passa på att ge en känga åt tanterna som sprutar på sig så mycket parfym att det känns som att man simmar igenom ett tjockt moln varje gång man möts. Ds.

2009-07-19

Projekt Bellaboll #3

Jag har varit duktig i veckan. Hållit mig till mina regler till punkt och pricka. Fast inatt drömde jag att jag åt tre ostkrokar! Träningen har gått utmärkt. Följande är vad jag sysselsatt mig med i veckan:
  • 2 långpromenader på minst en timme
  • simning
  • cykling
  • inlines
  • vibrationsträning

Jag hade tänkt ta en tur med inlinesen idag med, men vädret är elakt mot mig.

Igår hade jag min första tjockisdag. Jag var i Stockholm med Nylén och åt en pizza, en morotskaka och en glass. Är det tjockisdag så är det! ^^

2009-07-15

Projekt Bellaboll #2

Tjockis-tips:
  • Om jag känner mig sugen - borsta tänderna
  • Om jag är småhungrig - ät frukt
  • Känn skillnaden mellan hungrig och sugen
  • Jag får bara unna mig tjockissaker en gång i veckan
  • Jag får äta på MAX högst en gång i månaden
  • Tänk på några avskräckande exempel innan du stoppar in tjockissaken i munnen. OBS: tänk före och inte efter, för efter får du bara ångets och blir inte smalare ändå
  • Drick ett glas vatten före varje måltid
  • Vänta 10 minuter innan andra portionen
  • Hoppa över efterrätt, snacks och godis

2009-07-12

Projekt Bellaboll #1

För en tid framöver kommer de vanliga åsiktsinläggen i min blogg få lämna plats åt ett nytt koncept. Jag har nämligen bestämt mig för att en gång för alla ta tag i problemet med min vikt. Jag tror att om jag delar med mig av min kamp för er bloggläsare, så kommer det att tvinga mig att ta kampen seriöst den här gången, och verkligen inte ge mig. Så från och med imorgon måndag kommer ni att få läsa en hel del om kost, träning, bmi och dietister! Jag lovar dessutom att försöka vara personlig, även om det kommer att bli svårt. Så småningom ska jag ta mod till mig och lägga upp någon bild. En riktig, äkta, oretuscherad Bellaboll-bild :) Återkommer med mer personlig fakta, och nya matregler osv. Bye så länge!

2009-06-07

Barnvakt

Jag sitter i en lägenhet på Brynäs just nu. N sover sedan någon timme. Hennes föräldrar är på Springsteenkonsert, så jag blir kvar här hela natten. Vi hade det så grymt mysigt i eftermiddags, när vi tog ut barnvagnen och gick på upptäcktsfärd! Vi hamnade på någon skogsväg som ledde ut till något som tydligen kallas för "T-udden". Där satte vi oss på en planka alldeles vid vattnet. Hon ropade på ankorna och kastade småsten i vattnet. Hon var hemskt road av pluppljudet då stenarna träffade vattenytan. Hon försökte kommunicera med mig innan hon skulle sova. Det började med "Bella...?" och fortsatte med ett ord som jag ännu inte identifierat. Det var antingen "kannibal" eller "pelikan". None of them make much sense. Nej, nu har jag bäddat i gästrummet, så nu ska jag ta och gå i säng. I morgon blir det brännboll i Boulognern! Fun fun!

2009-05-30

Skrivarlinjen

JAG KOM IN! I förrgår fick jag brevet från Västerbergs! När jag satt där med brevet i handen kom jag att tänka på min gamla lärare, Terrie. Jag minns flyktigt hur hon berättade om då hon sökt till Konsthögskolan, och hon beskrev vilken pina det var att sitta där med brevet i handen, utan minsta aning om vad det innehåller för besked. Terrie hade rätt - det var sjukt jobbigt att öppna det. Hela familjen satt runt mig och uppmanade mig ivrigt att öppna. Jag ville verkligen komma in! Men jag skulle säkert inte göra det... MEN SÅ GJORDE JAG DET! Känns så grymt skönt att veta vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen till hösten. Så sjukt skönt!

2009-05-22

Jag dödade dig

Tänkte att det är dags att börja promota boken en aning. Förhoppningsvis kommer den ut om ca 2 månader. Så för alla som är intresserade - här kommer nu ett exklusivt stycke ur boken. Du stod böjd över sängen med näsan i en stor sportväska. "Strumpor, nattlinne, tandborste..." rabblade du tyst för dig själv. Du rätade på ryggen och började irra omkring i rummet, i jakt efter något du tycktes ha glömt att packa. "Ah! Trosor." Du rotade runt i lådan och valde ett par enkla svarta stringtrosor. Då du såg upp stod din mamma i dörren med armarna i kors. Armar i kors bådade aldrig gott. "Det är din tur att tvätta i dag." "Just det, förlåt! Jag glömde." "Det ska göras innan du går nånstans." "Men mamma, jag ska ju äta där! De väntar på mig, jag hinner inte tvätta nu!" "Du kommer inte ut härifrån förrän det är gjort. Och går du utan att göra det så kan du lita på att det blir utegångsförbud hela nästa vecka!" Då Birgitta försvunnit tillbaka uppför trappan, fiskade du upp mobilen ur fickan och knappade snabbt in ett meddelande: "Jag missade bussen, kommer så fort jag kan." När det var gjort skyndade du uppför trappan och slängde dig ner på knä bredvid tvättmaskinen för att sortera den gigantiska tvätthögen. Du blev klar precis i tid för att hinna med nästa buss. Precis då du lyfte upp övernattningsväskan från sängen, ljöd Birgittas röst återigen genom huset. "Vad är det nu då?" skrek du ilsket och rusade tillbaka uppför trappan med väskan över armen. Hon sa ingenting utan pekade bara nonchalant över axeln på högen med disk bredvid spisen. "Skojar du?" Hon skakade på huvudet. Du svor oavbrutet medan du skrubbade tallrikar och glas rena, samtidigt som din mamma stod precis bakom ryggen på dig och inspekterade ditt arbete. Varför kan hon inte göra det själv? Hon står ju ändå bara här och glor – det är ju inte som om hon har något bättre för sig! "Jag tycker inte att du ska åka till Andréa", hördes det plötsligt bakom din rygg. Du ignorerade henne. "Hon är alldeles för frispråkig och hennes mamma verkar inte ha någon som helst disciplin på sina barn." "Det var ju intressant att du tycker det, med tanke på att du aldrig ens träffat Andréas mamma", spottade du ur dig. "Du ska vara jävligt försiktig med vad du säger", morrade Birgitta. Du suckade. "Förlåt. Jag är klar med disken, nu åker jag", sade du vänligt men bestämt. Du vände dig om för att lyfta upp väskan, men den var inte där. Du snurrade runt och sökte med blicken efter den stora sportväskan. Hade du inte ställt den alldeles bakom fötterna? "Mamma, var...?" Du såg upp och mötte hennes blick. Hon sade inte ett ord, utan såg bara på dig med ett elakt flin på läpparna. En och en halv timme efter att jag mottagit ditt sms, ringde det på dörren. Axelina sprang dit och släppte in dig. "Hej", sade du, då du en minut senare kom in till mig i vardagsrummet. "Jag glömde tandborsten och allt sånt, har du nåt jag kan låna?" Jag suckade matt åt dig. "Så typiskt dig, du kan verkligen inte planera, va?" Jag lade aldrig märke till hur plågat ditt leende var.

2009-04-28

Äntligen

Äntligen har det hänt! Shit alltså, har varit så jävla jobbigt att låtsas alla dom här åren. Men samtidigt har det väl kanske aldrig riktigt passat sig för oss heller, det har alltid varit något som stått emellan. Flickvänner, hans resa (som sen inte blev av), plus att vi ju hunnit bli så bra vänner vid det laget. Jag minns första gången jag såg honom på riktigt. Vi hade gått i samma klass i nästan två år, när jag plötsligt började se honom i ett annat ljus. Fan, han var ju kanske intressant ändå! Hur kunde jag inte ha märkt det tidigare?! Det var i Undersvik på kamratstödjarutbildningen som vi började komma varandra närmare. Jag kände väl redan då att det här skulle bli något. Alla andra kände det också. Det gick inte en timme under hela den där utbildningen då någon inte retades och mobbades och snackade om att vi skulle passa så bra ihop. Men jag höll masken hela tiden. MEN NU ÄR DET ÄNTLIGEN DU OCH JAG KRILLE! :D Jag kan fortfarande inte fatta det... shit! Det har varit så jävla jobbigt att se honom med andra tjejer, men jag har inte vågat säga något. Inte förrän idag. Och fattar ni hur jävla glad jag är över att jag äntligen sa något? SJUUUUKT glad helt enkelt. Jag har alltid varit rädd att vår vänskap skulle ta skada om det blev något mer mellan oss, men nu vet jag att vi inte kan bli svagare, bara starkare tillsammans! :) Det känns så jävla skönt, det är fan allt jag kan tänka på just nu. I LOVE YOU KRISTOFFER BJÖRKLUND!! <3<3<3<3 Haha, ni gick på det va? Jag SVÄR att ni gick på det! I alla fall Zandra, förmodligen Sabina också, right? ;)

2009-04-21

Halsmandlar

Nu är jag hemma från sjukhuset igen, med två halsmandlar mindre. Vad som hände inne på den där operationssalen har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag somnade glad och nöjd och vaknade upp med en extra droppnål i handen, tre elektroder som satt strategiskt utplacerade runt tuttarna, och inte mindre än fyra slangar som hängde och slängde från olika delar av kroppen! Och en förbannat jobbig frisyr. Inne på uppvaket blev jag så småningom lite arg på sköterskorna som försökte väcka mig. Jag ville tydligen sova mer, så jag hyschade åt dem. Sedan fick jag för mig att jag ville sitta upp, men när jag började rycka och dra lite i sängen började det pipa i apparaterna runt omkring mig och jag gav upp idén ganska snabbt... Det blev en ganska sömnlös natt, men när doktorn undersökte mig imorse såg allt ut som det skulle och jag blev utskriven runt tiotiden. Nu sitter jag här och försöker desperat att svälja ner lite multivitamindryck för att få magen att sluta kurra. Endast kall och flytande mat som gäller nu ett par dagar framåt. Direkt efter operationen, när jag vaknat och piggnat till något, kändes det jättebra i halsen. Det var verkligen en markant skillnad, jag kände direkt att jag kunde andas bättre än vad jag kunde innan. Nu, däremot, har allt som finns där inne svullnat upp. Jävligt irriterande är, att min gomspene inte bara tycks ha svällt på bredden, utan även på längden. Så varje gång jag sväljer så sväljer jag liksom änden av den. Och varje gång jag hostar så hostar jag ut den där bakifrån igen! Känns inte helt fräscht. Nåja, jag är nog snart återställd ska ni se. Och jävlar vad jag kommer andas bra då!

2009-04-19

Självskadesubstitut

Idag fyller mamma år. Hon fick frukost på sängen och massor av presenter imorse. Höjdaren blev - något oväntat - en spikmatta! Mamma var förstås först ut. Med hopbitna käkar och tätt slutna ögon tvingade hon sig ner över de vassa små piggarna. Efter ett utdraget stön började hon så smått att slappna av, och efter bara några minuter sov hon som en stock! När det sedan var pappas tur, var han fast besluten om att inte låta den minsta smärta avspegla sig i det orakade ansiktet. Haha, men nog grimaserade han en aning i alla fall. Till slut var det så min tur. Jag förutsåg det värsta, jag hade ju sett mina föräldrars reaktioner, men till min förvåning var det inte så illa som jag trott. Det var faktiskt nästan skönt! Och efter ett par minuter var det till och med riktigt skönt! Den stora överraskningen kom efteråt. När de tio minuterna var till ända och jag skulle resa mig från mattan - då kom smärtan. Fyfan vad det brände! Och med min kraftiga histaminfrisättning var ryggen rödare än den rödaste röd. Flyttade man handen bara en centimeter nedanför det röda området kände man dessutom en avsevärd temperaturskillnad. Varmt, kallt. Varmt, kallt. Hur som helst så var det en ordentlig upplevelse, och vi kommer allihopa definitivt att göra det igen!

2009-04-18

Skön present

Jag fick en present av mamma. Den är lång och smidig och precis lagom tjock. Den är svart med gråa detaljer, och den är så jävla mjuk och skön. Det känns så lätt att använda den, speciellt jämfört med den förra jag hade. Visst, den förra hade vibrator, men den var så klumpig och alldeles för stor. Nej, jag har verkligen längtat efter en ny! Så tack mamma - jag älskar min nya tandborste!

2009-04-02

Familjeträdet

Min familj är bland den konstigaste jag vet. Det kanske bara är Zandras familj som slår oss. Jag tänkte i alla fall ge er en liten inblick i det Lundgrenska trädet. Mamma Snäll och generös kvinna med en förkärlek för brandbilar. Har hänt att hon surnat till då hennes döttrar inte såg skillnad på brandbilen och stegbilen. Hon arbetar på stadens sjukhus där hon gör ett bra jobb ända in på kvällstimmarna nu för tiden. En av hennes livs ambitioner tycks vara att lära hunden prata. Då och då hör jag henne tjuta från köket: "Aaaaaj laaaaav jooooooooooo", följt av hundens osammanhängande ylande. Pappa Har mer än en gång anklagats för att vara snål, men när det verkligen gäller har han det största hjärtat (och plånboken) av alla ;) En av hans största bedrifter var när han spelade golf på julafton. Min pappa ger oss inte den sorts uppmuntran som vanliga föräldrar gör, dvs "vad fin du är i håret", eller "du har ett så sött leende". I stället får jag och min syster ofta höra att vi har - som i johannas fall - "fina klavicklar", eller som i mitt fall - fula halsmandlar. Pappas hemmaprojekt är att lära lillasyster vad alla kroppens ben heter på latin. Lillasyster Var fram tills för bara något år sedan helt insnöad på färgen rosa. Många som besökte hennes rum trodde att de blivit färgblinda. Hon har nu vuxit upp till en lång, vacker blondin som bara någon gång om dagen bär rosa. Tror sig ha växt om sin storasyster i intellekt och framför allt coolhet. Det är ju trevligt att ungen har drömmar. Jag Sover mycket. Som ni ser är vi inte som andra familjer. Men det gör oss ingenting. Vi har så otroligt kul tillsammans att vi inte skulle byta bort varandra för allt guld i världen. Så det så!

2009-03-26

självkännedom

Jag har tänkt på en sak. Om jag går själv på stan beter jag mig på ett helt annat sätt än om jag går med en kompis på stan. Ännu mer annorlunda blir det om jag är med syrran. Om jag går själv och kanske halkar omkull, då skäms jag. Helt klart. Jag kommer att skynda mig upp på benen igen och ignorera smärtan i skinkan jag landade på, kanske borstar jag av mig lite nonchalant innan jag skyndar vidare från platsen. Och jag kommer att förbanna alla jävlar som såg mig ligga där på marken utan att ens fråga hur det gick (fast skulle de mot förmodan fråga, skulle jag förstås bara bli ännu mer generad). Om jag däremot har sällskap när jag ramlar omkull, är risken stor att jag kommer att häva ur mig diverse svärord, högt och ljudligt så att alla i omgivningen hör. Medan jag sedan reser mig upp kommer jag att börja garva lungorna ur mig tillsammans med vännen som bevittnat mitt fall. När vi slutat skratta kommer vi att börja skämta om olyckan och skratta lite till. Om jag är på en totalt folktom plats när jag faller, då kommer jag att ligga kvar. Åtminstone i några sekunder kommer jag att ligga på marken och känna igenom del för del av kroppen för att försäkra mig om att allt är helt. Sedan reser jag mig upp och borstar noggrant av mig medan jag muttrar lite argt för mig själv (eller möjligen grinar, om det skulle vara så att jag faktiskt gjorde illa mig). Men det jag undrar är, när är man egentligen sig själv? Är det situation A, då jag skäms och håller käften? Eller situation B, då jag ser det komiska i situationen? Eller är det situation C, då jag är totalt ensam och verkligen vågar slicka mina sår? Och om situation C är det rätta svaret, betyder det då att ingen av mina vänner egentligen känner mitt sanna jag? Är jag aldrig mig själv tillsammans med andra? Men fan vad tråkig jag är om mitt sanna jag är situation C! Hur kan någon ever få upp ögonen för en om man är så jävla tråkig?

2009-03-14

Bekännelse

Fyfan vad jag är cool. Den senaste månadens fredagkvällar har jag inte varit ute en enda gång. Jag har inte heller haft folk hemma. Jag har tittat på Lets Dance med mamma och pappa. Vardagkvällar lägger jag mig sällan efter tio och många gånger blir det till och med före nio. Mest för att jag inte har något bättre för mig tror jag. Jag spelar nästan alltid mobilspel innan jag somnar, och då oftast favoritspelet Horse & Pony. Det är förresten inte bara innan jag somnar som jag gör det, utan även på bussar, flygplan och i bilar (och en gång på en båt), mellan lektionerna, på lektionerna, en stund efter frukosten, eller bara när jag inte har något annat för mig. Jag bryr mig inte om mode, utan har på mig det som är skönt. Och det som är rent (oftast). Jag hatar jeans, och de jeans jag trots allt äger är (enligt vissa) extremt höga i midjan - ibland till och med över naveln :) Senast jag gjorde något spännande var när jag och A tjuvrökte för någon månad sen. Och inte ens det var egentligen förbjudet, eftersom vi är myndiga båda två (se blogginlägg Tonårsrevolt från februari 2009). Jag har inte haft en pojkvän på över fyra år och jag minns inte ens när jag festade sist. Det enda jag minns var att jag hade förbannat tråkigt och önskade att jag låg hemma och kollade på Vänner. För övrigt följer jag runt tio teveprogram i veckan. Jag har tillbringat denna lördagkväll tillsammans med mamma, pappa, mormor, morfar och hunden. Och syrran en liten stund. Jag har kollat på melodifestivalen och jag har till och med röstat. Två gånger! Jag jublade en liten stund när Malena vann. Jag har ätit fiskbullar till middag och jag vågade inte prova mammas nya, spännande hårdbröd - utan gick och skar upp två skivor mjukt bröd. Tog en skiva av den milda osten på varje macka. När melodifestivalen var slut gäspade jag och sade godnatt till familjen, innan jag slängde ett öga på klockan och såg att den var strax efter tio. I det ögonblicket dog jag lite inombords. Jag tror inte ens att morfar har gått och lagt sig än. Jag tror faktiskt att jag kan vara Sveriges o-coolaste tonåring. Godnatt!

2009-03-08

Småsten

Förbannade jävla grus! Var på promenad nyss, på de alltmer snötomma cykelvägarna, och jag stannade inte en, inte två, utan TRE gånger för att tömma ut grus ur skorna! Är det bara jag som har tänkt på att man alltid har högst ett gruskorn i skon? Möjligen i sällsynta fall har man en sten i varje sko, men aldrig någonsin har två småstenar lyckats finna sin väg in i samma sko samtidigt. Det är fan irriterande. Jag går där och försöker ignorera den lille jäveln in i det längsta, men till slut står jag inte ut, så jag stannar upp, står och hoppar på ett ben medan jag skakar ut den oskyldiga lilla stenen som genast försvinner i myllret av andra stenar på marken och därför inte ens ger mig en chans att förbanna den tillräckligt, och sedan hinner jag knappt så mycket som sätta tillbaka foten på marken innan det börjar om igen. En ny sten. Och det mina vänner, var dagens i-landsproblem.

2009-03-03

Svinkallt

Det finns mycket som stör mig, men just under vinterhalvåret är det en sak mer än andra: leggings! Alltså allvarligt, varför leggings när det är minusgrader? När det snöar ute? Även om vissa personer är varmblodiga så tycker jag att det ser helt fel ut att ha så lite kläder när det är snö på marken! Och många har inte ens en halvlång kjol ovanpå leggingsen, utan bara en extremt kort tröja!! Det finns kanske en person som det inte ser fel ut på, men det är bara för att hon har en helt annan stil än alla andra och för att alla ändå vet att hon är lite blåst ^^ (inget illa menat, you know i love you). Dessutom har det ju alltid varit ett säkert vårtecken när folk börjat klä av sig mer. När man ser bara ben och axelbandslösa linnen så har man liksom vetat att det snart är sommar. Ta inte ifrån mig detta!!!! Nä för fan, bär kläder på vintern så får ni vara hur jävla avklädda ni vill på sommaren!

2009-03-02

Erfarenheter

Jag tror att vad som än händer så kommer det att gynna dig. Allt påverkar dig, lyckodagar likaväl som svek och hemska dödsfall. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv när det händer något dåligt: "Alla erfarenheter är bra erfarenheter". Det är väl lite i samma spår som "what doesn't kill you makes you stronger". Och jag tror verkligen att det är sant. Jag tror att Lilla J en dag kommer att kunna se tillbaka på sin tuffa tid och på något sätt ändå vara glad över att det hände, att hon gått igenom det. Jag tror att S så smångingom kommer att inse varför vi gled ifrån varandra, och förstå att det var det bästa som kunde hända. Och trots allt hemskt som hänt dem på sista tiden så tror jag att hela Familjen J kommer - kanske fortare än de tror - att ha vuxit sig starkare och friskare. Jag har själv redan börjat uppskatta allt dåligt som hänt mig (bra också kanske, men av någon anledning ägnar jag sällan det lika mycket tid) och kan börja se hur det ändå har format mig till något bättre. Nåja, även om jag skulle ha fel, även om "alla erfarenheter är bra erfarenheter" inte är en så magisk mening som jag intalar mig själv, så är det i alla fall skönt att ha något att trösta sig med. Det räcker med att tro på det själv så känns det lättare. Innan jag avslutar har jag två saker att säga: 1. Varför envisas folk med att skriva "allt bra?" på msn jämt? Okej, jag vet att jag överreagerar, men jag tycker det är så jobbigt för allt är aldrig bra! Inte för mig, inte för nån! Om du inte är beredd att veta sanningen så fråga inte hur det är över huvud taget. 2. Jag hittade coolaste bloggen idag: www.riktigkille.nu En snubbe som gjorde ett examensarbete som gick ut på att stalka en okänd kille. Fett bra blogg, så läs den folk!

2009-02-24

Knullrufs

Jag vill börja med att i förskott be om ursäkt till alla eventuella mostrar, fastrar och mammor som läser detta, men jag orkar inte vara så fin jämt. Och dessutom har jag ju svurit på att vara ärlig i denna blogg. Jag har på senare år lagt märke till att man aldrig är så snygg som när man är nyknullad. Det spelar ingen roll hur många timmar man står framför spegeln, hur dyra kläder man bär eller hur avancerade håruppsättningar man försöker sig på - inget går ändå upp mot ett sexigt knullrufs. Och jag vet inte vad det är som gör det, jag menar, är man något att ha i sängen borde man ju kanske vara åtminstone lite svettig när det är klart. Nä jag undrar jag, kanske skulle man byta ut sminkväskan mot ett ligg innan man ska ut?

2009-02-04

Kramar

Dagens inlägg blir kort och det ska handla om kramar. Tillfällen då jag tycker det är okej att kramas: - Som en gest för tacksamhet - I syfte att trösta - När man inte träffats på länge - Innan och efter sex I övrigt tycker jag att kramar är jävligt jobbiga. Kramar är intima, och jag vill inte vara intim med vem som helst. Vissa människor tar inte i hand när de hälsar, på grund av religion eller fysiska hälsoskäl - ämnet var uppe för diskussion på teve för inte så länge sedan. Själv vill jag inte kramas när jag hälsar. Inte på grund av religon, inte på grund av min fysiska hälsa, utan snarare på grund av min psykiska hälsa, kan man väl säga. Jag tycker helt enkelt att det är obehagligt med kramar. Det är kanske lite konstigt, för jag har inte alltid känt så här. Jag vet inte vad det är som har förändrats, det är bara hur jag känner. So now you know!

2009-02-02

Tonårsrevolt

Idag var jag och A på bio. Vi såg ännu en av alla tonårsfilmer - en sådan som redan gjorts flera gånger, men som ändå fortsätter att dra publik gång på gång. Själva filmen i sig var okej, men vi hade förmodligen uppskattat den mer i bättre sällskap. Med oss i biosalongen satt nämligen nästan 90 mer eller mindre dit-tvingade skolungdomar. De förde ett jävla liv. Det är svårt att riktigt uppskatta den sorgliga scenen då dottern förstår att hennes mamma är döende, när halva salongen sitter och tjoar och busvisslar åt det faktum att dotterns byxor åker av då hon är på väg att krypa ner i sin döende mammas säng. Fy fan för folk som inte kan beté sig, säger jag bara! Nåväl, dryga och kåta ungjävlar är inte vad detta inlägg ska handla om. Efter bion, när man vanligtvis brukar börja diskutera och betygsätta filmen, startade jag och A i stället en konversation om snorungarna. "När förstörs ungdomarna egentligen?" frågade jag. "Vi blev ju inte förstörda..." "Jag vet inte. Jag har i alla fall aldrig haft någon riktig tonårsrevolt", svararde A. "Hmm.. inte jag heller." Jo, jag har gått ut utan lov en eller två gånger, en gång spenderade jag natten på för mina föräldrar okänd plats, jag har piercat läppen på en kompis med min lillasysters jordgubbsörhänge och jag har kysst en tjej! Men jag har aldrig gjort något av det "stora". Jag har inte tjuvrökt. Jag hann börja första året på gymnasiet innan jag blev full första gången. Jag har varit ansvarsfull, gjort mina läxor och aldrig någonsin skolkat "för skojs skull". Jag har aldrig testat droger, aldrig umgåtts i farliga kretsar eller dåliga gäng - I've been so vanilla! Men i dag, mina vänner, i dag har jag rökt! "Men du, A", började jag när vi satte oss i bilen. "Ska vi inte ta och.. och röka då?" "Nu?" "Jaa. Tonårsrevolta! Vara lite olydiga och oansvarsfulla!" "Jofan, B, vi ska röka! Vi är oansvariga!" sade A medan hon tog på sig bältet, lade ur handbromsen, backade ut ur parkeringsfickan och var noga med att blinka när vi svängde ut från parkeringsplatsen. Väl inne på Hemköp blev vi lite fnissiga och osäkra. Jag menar, lagen tillåter oss att köpa cigaretter, men... "Vilken sort ska vi köpa då?" frågade A. Jag föreslog det första märket jag kom att tänka på: "Maaalbåååro.... eller så tar vi något vi kan uttala." Prince, blev det i slutändan. Så, från Hemköp bar det av ut till ett avsides ställe alldeles vid havet. Här skulle vi röka vår första cigarett, jag och A. När vi väl började fumla med tändare och vilken ände av cigaretterna som skulle glöda var vi båda glada att vi valt en sådan folktom plats. Där stod vi så i en kvart och roade oss med att blåsa ut rök, hålla kvar den i munnen, dra halsbloss så att vi närapå hostade upp lungorna och... dokumentera det hela med medhavd liten digitalkamera. Sedan fimpade vi och åkte och köpte glass. Det kändes märkligt bra efteråt. Vi var coola, vi var oansvarsfulla och vi hade gjort en revolt. En minirevolt, det må så vara, men en revolt likaså. Jag kände mig så här cool i ca 45 minuter. Sedan släppte A av mig hemma utanför villan och det första jag gjorde var att rusa in och berätta för mamma. Well, so much for being a bad girl!

2009-01-11

Vänner och ovänner

Hellre för många än för få, säger vissa. Hellre en nära vän än 100 ytliga, säger andra. Hur jag ser på saken kvittar, för det jag vill diskutera just nu är hur man bär sig åt när man känner att man har en vän för mycket. Det är det där som händer ibland, att man växer ifrån varandra, glider isär. Oftast sköter det sig självt, för i de flesta fall är det båda vännerna som så småningom skaffar sig nya intressen och inte längre finner så mycket tid till den andra. Men i mindre tursamma fall, när en är less men den andra tror att allt är som vanligt, hur gör man då? I forum och frågespalter finns i princip bara ett rätt svar: "Gör slut med din vän". Det skulle innebära att man träffades öga mot öga och var öppen och ärlig om hur man känner, för att sedan förklara att man inte ville träffas längre. I forum och frågespalter anses det elakt att låta vänskapen rinna ut i sanden (även fast jag själv och många med mig tycker att det är det lättaste alternativet). Vad göra? Som om det inte räckte med det så har jag även ett annat problem. Somliga personer från mitt förflutna har på senaste tiden börjat flyta upp till ytan av mitt medvetande igen. Personer som jag inte längre har kontakt med, av olika anledningar, är av någon anledning tillbaka i min hjärna. Det finns en person som jag ibland är så jävla nära att ringa upp, men jag hejdar mig alltid precis när jag börjat slå numret, eftersom jag vet precis vad mitt samtal skulle innebära: hon skulle bli förvånad, men förhoppningsvis glad för att jag ringde, sedan skulle vi träffas och ha roligt i några veckor innan någon av oss återigen börjar störa sig på den andra och vi skulle så småningom vara tillbaka där vi är nu. Vänskap är fan svårt. Jag vill inte såra någon, särskilt inte någon som ändå stöttat mig och stått vid min sida, men samtidigt känns det rätt meningslöst att kämpa för en relation som jag inte får ut något av. Det är inte meningen att man ska ha dåligt samvete för att man umgås för lite med en vän. När det känns som välgörenhet att sticka hem till en kompis en kväll istället för att göra det du verkligen känner för, då är det väl ändå en meningslös relation? Jag kommer allt oftare på mig själv med att gå och önska att personen ska göra bort sig, eller irritera mig så till den grad att jag får storma ur mig allt jag känner och slippa det dåliga samvetet över det hela. Det känns inge bra alls att ha dessa tankar, men jag kan inte ändra hur jag känner. Det är bara så det är.