De lyckligas problem

Jag skulle kunna börja det här inlägget med att skriva: Världen är utbränd. Men det gör jag inte, för så är det inte. Vi har himla många utbrända, sönderstressade, sjuka människor på vår jord, men när man tänker efter så förekommer detta främst i i-länderna, i välståndets värld, bland de rika och "lyckliga". Ganska intressant, eller hur? Herr Larsson, vd i en stor firma, har fru och två barn, inte obegränsad ekonomi kanske men fullt tillräckligt med pengar, mat på bordet flera gånger om dagen, medlemsskap i golfklubben, goda sociala förbindelser och han gör livet bekvämt för sig. Men vad händer? Herr Larsson känner sig stressad av alla möten och han känner sig pressad av alla tunga beslut. Herr Larsson går till doktorn och blir sjukskriven för utbrändhet. Nu är det synd om honom, han är sjuk och han behöver vila. Herr Larsson har fortfarande en fin familj, god ekonomi, mat på bordet, golfen, vänner och ett bekvämt liv, och han slipper arbeta. Men det är fortfarande synd om honom, för han är sjuk. Vi tar oss i stället en titt på Zuberi, som bor i ett fattigt land i Afrika, tillsammans med sin fru och sju barn, vilka alla är under 16 år. Någon gång i månaden lyckas han mätta alla sina barns munnar, någon gång om året har han tid att göra något speciellt för sin fru, och visa sin kärlek till henne, det var 23 år sedan han senast utförde något i syfte att roa sig själv och för en vecka sedan förlorade han sin äldsta son i sjukdomen aids. Under de 30 år som Zuberi funnits på jorden har han aldrig haft en tanke på att ge upp och han vet inte vad ordet sjukskrivning betyder, lika lite som han förstår betydelsen av utbrändhet. Han kämpar på, han jobbar 365 dagar om året, och han klagar aldrig. Jag anser att anledningen till att det ser ut så här är vår valfrihet. Medan Herr Larsson i i-landet har 100 olika möjligheter vad gäller karriär, familj och fritidsintressen så har Zuberi i u-landet knappast något val alls i någon av dessa frågor. Han accepterar det jobb som erbjuds honom, han bildar familj med första bästa kvinna och han har inte tid med fritidsintressen. Det betyder att Zuberi helt enkelt nöjer sig med det han har, för han vet att det är allt man kan begära i hans position. Man ser samma fenomen om man går bakåt i tiden i Sveriges historia. Inte tusan sjukskrev man folk för 200 år sedan, inte klagade "pappa åkerarbetare" över att han aldrig hade tid att spela golf! Sverige liknade ett u-land på den tiden och där har ni sambandet jag menar på. Valfriheten. Den fanns inte då i Sverige, den finns inte nu i u-länderna. Utbrändheten. Den fanns inte då i Sverige, den finns inte nu i u-länderna. Ätstörningarna. De fanns inte då i Sverige, de finns inte nu i u-länderna. Människans behov är omättligt, fick jag lära mig i skolan. Först trodde jag att det betydde att alla människor på jorden önskar leva ett liv i ett slott, med mat på silverfat och stora, mjuka sängar. Men så är det ju inte. Att människans behov är omättligt betyder att var och en strävar efter att få det så bra man kan i den enskilde individens situation. Därför lever Zuberi egentligen ett lättare liv än vad Herr Larsson gör. Det är Herr Larssons alla möjligheter och val som gör att han har så svårt att sätta ett personligt mål för sig. Hur bra han än har det så vet han att han har möjligheten att få det bättre, och hans omättliga behov strävar ditåt, vare sig han tänker på det eller ej. Det är antagligen detta fenomen som skapar många andra av de psykiska sjukdomar som bara existerar i i-länderna. Vi människor i dessa länder har det faktiskt så bra att vi har tid att skapa dessa hemska sjukdomar som utbrändhet, depression och ätstörningar. Valfrihet är nog mycket mer påfrestande för människan än man kan tro.