Tonårsrevolt

Idag var jag och A på bio. Vi såg ännu en av alla tonårsfilmer - en sådan som redan gjorts flera gånger, men som ändå fortsätter att dra publik gång på gång. Själva filmen i sig var okej, men vi hade förmodligen uppskattat den mer i bättre sällskap. Med oss i biosalongen satt nämligen nästan 90 mer eller mindre dit-tvingade skolungdomar. De förde ett jävla liv. Det är svårt att riktigt uppskatta den sorgliga scenen då dottern förstår att hennes mamma är döende, när halva salongen sitter och tjoar och busvisslar åt det faktum att dotterns byxor åker av då hon är på väg att krypa ner i sin döende mammas säng. Fy fan för folk som inte kan beté sig, säger jag bara! Nåväl, dryga och kåta ungjävlar är inte vad detta inlägg ska handla om. Efter bion, när man vanligtvis brukar börja diskutera och betygsätta filmen, startade jag och A i stället en konversation om snorungarna. "När förstörs ungdomarna egentligen?" frågade jag. "Vi blev ju inte så förstörda..." "Jag vet inte. Jag har i alla fall aldrig haft någon riktig tonårsrevolt", svararde A. "Hmm.. inte jag heller." Jo, jag har gått ut utan lov en eller två gånger, en gång spenderade jag natten på för mina föräldrar okänd plats, jag har piercat läppen på en kompis med min lillasysters jordgubbsörhänge och jag har kysst en tjej! Men jag har aldrig gjort något av det "stora". Jag har inte tjuvrökt. Jag hann börja första året på gymnasiet innan jag blev full första gången. Jag har varit ansvarsfull, gjort mina läxor och aldrig någonsin skolkat "för skojs skull". Jag har aldrig testat droger, aldrig umgåtts i farliga kretsar eller dåliga gäng - I've been so vanilla! Men i dag, mina vänner, i dag har jag rökt! "Men du, A", började jag när vi satte oss i bilen. "Ska vi inte ta och.. och röka då?" "Nu?" "Jaa. Tonårsrevolta! Vara lite olydiga och oansvarsfulla!" "Jofan, B, vi ska röka! Vi är oansvariga!" sade A medan hon tog på sig bältet, lade ur handbromsen, backade ut ur parkeringsfickan och var noga med att blinka när vi svängde ut från parkeringsplatsen. Väl inne på Hemköp blev vi lite fnissiga och osäkra. Jag menar, lagen tillåter oss att köpa cigaretter, men... "Vilken sort ska vi köpa då?" frågade A. Jag föreslog det första märket jag kom att tänka på: "Maaalbåååro.... eller så tar vi något vi kan uttala." Prince, blev det i slutändan. Så, från Hemköp bar det av ut till ett avsides ställe alldeles vid havet. Här skulle vi röka vår första cigarett, jag och A. När vi väl började fumla med tändare och vilken ände av cigaretterna som skulle glöda var vi båda glada att vi valt en sådan folktom plats. Där stod vi så i en kvart och roade oss med att blåsa ut rök, hålla kvar den i munnen, dra halsbloss så att vi närapå hostade upp lungorna och... dokumentera det hela med medhavd liten digitalkamera. Sedan fimpade vi och åkte och köpte glass. Det kändes märkligt bra efteråt. Vi var coola, vi var oansvarsfulla och vi hade gjort en revolt. En minirevolt, det må så vara, men en revolt likaså. Jag kände mig så här cool i ca 45 minuter. Sedan släppte A av mig hemma utanför villan och det första jag gjorde var att rusa in och berätta för mamma. Well, so much for being a bad girl!