Äntligen

Äntligen har det hänt! Shit alltså, har varit så jävla jobbigt att låtsas alla dom här åren. Men samtidigt har det väl kanske aldrig riktigt passat sig för oss heller, det har alltid varit något som stått emellan. Flickvänner, hans resa (som sen inte blev av), plus att vi ju hunnit bli så bra vänner vid det laget. Jag minns första gången jag såg honom på riktigt. Vi hade gått i samma klass i nästan två år, när jag plötsligt började se honom i ett annat ljus. Fan, han var ju kanske intressant ändå! Hur kunde jag inte ha märkt det tidigare?! Det var i Undersvik på kamratstödjarutbildningen som vi började komma varandra närmare. Jag kände väl redan då att det här skulle bli något. Alla andra kände det också. Det gick inte en timme under hela den där utbildningen då någon inte retades och mobbades och snackade om att vi skulle passa så bra ihop. Men jag höll masken hela tiden. MEN NU ÄR DET ÄNTLIGEN DU OCH JAG KRILLE! :D Jag kan fortfarande inte fatta det... shit! Det har varit så jävla jobbigt att se honom med andra tjejer, men jag har inte vågat säga något. Inte förrän idag. Och fattar ni hur jävla glad jag är över att jag äntligen sa något? SJUUUUKT glad helt enkelt. Jag har alltid varit rädd att vår vänskap skulle ta skada om det blev något mer mellan oss, men nu vet jag att vi inte kan bli svagare, bara starkare tillsammans! :) Det känns så jävla skönt, det är fan allt jag kan tänka på just nu. I LOVE YOU KRISTOFFER BJÖRKLUND!! <3<3<3<3 Haha, ni gick på det va? Jag SVÄR att ni gick på det! I alla fall Zandra, förmodligen Sabina också, right? ;)