Halsmandlar

Nu är jag hemma från sjukhuset igen, med två halsmandlar mindre. Vad som hände inne på den där operationssalen har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag somnade glad och nöjd och vaknade upp med en extra droppnål i handen, tre elektroder som satt strategiskt utplacerade runt tuttarna, och inte mindre än fyra slangar som hängde och slängde från olika delar av kroppen! Och en förbannat jobbig frisyr. Inne på uppvaket blev jag så småningom lite arg på sköterskorna som försökte väcka mig. Jag ville tydligen sova mer, så jag hyschade åt dem. Sedan fick jag för mig att jag ville sitta upp, men när jag började rycka och dra lite i sängen började det pipa i apparaterna runt omkring mig och jag gav upp idén ganska snabbt... Det blev en ganska sömnlös natt, men när doktorn undersökte mig imorse såg allt ut som det skulle och jag blev utskriven runt tiotiden. Nu sitter jag här och försöker desperat att svälja ner lite multivitamindryck för att få magen att sluta kurra. Endast kall och flytande mat som gäller nu ett par dagar framåt. Direkt efter operationen, när jag vaknat och piggnat till något, kändes det jättebra i halsen. Det var verkligen en markant skillnad, jag kände direkt att jag kunde andas bättre än vad jag kunde innan. Nu, däremot, har allt som finns där inne svullnat upp. Jävligt irriterande är, att min gomspene inte bara tycks ha svällt på bredden, utan även på längden. Så varje gång jag sväljer så sväljer jag liksom änden av den. Och varje gång jag hostar så hostar jag ut den där bakifrån igen! Känns inte helt fräscht. Nåja, jag är nog snart återställd ska ni se. Och jävlar vad jag kommer andas bra då!