Självskadesubstitut

Idag fyller mamma år. Hon fick frukost på sängen och massor av presenter imorse. Höjdaren blev - något oväntat - en spikmatta! Mamma var förstås först ut. Med hopbitna käkar och tätt slutna ögon tvingade hon sig ner över de vassa små piggarna. Efter ett utdraget stön började hon så smått att slappna av, och efter bara några minuter sov hon som en stock! När det sedan var pappas tur, var han fast besluten om att inte låta den minsta smärta avspegla sig i det orakade ansiktet. Haha, men nog grimaserade han en aning i alla fall. Till slut var det så min tur. Jag förutsåg det värsta, jag hade ju sett mina föräldrars reaktioner, men till min förvåning var det inte så illa som jag trott. Det var faktiskt nästan skönt! Och efter ett par minuter var det till och med riktigt skönt! Den stora överraskningen kom efteråt. När de tio minuterna var till ända och jag skulle resa mig från mattan - då kom smärtan. Fyfan vad det brände! Och med min kraftiga histaminfrisättning var ryggen rödare än den rödaste röd. Flyttade man handen bara en centimeter nedanför det röda området kände man dessutom en avsevärd temperaturskillnad. Varmt, kallt. Varmt, kallt. Hur som helst så var det en ordentlig upplevelse, och vi kommer allihopa definitivt att göra det igen!